En plats fylld av rymd, ljus och dofter. En plats av dallrande värme eller pinande blåst.

Den del av Alvaret vi bor vid är av mycket omväxlande karaktär, på det ca 600 hektar stora området finns torrängar, våtmarker (se Dröstorpsmossen längre ner), grusalvar, alvar där flisan (kalkhällen) går upp i dagern och på vissa ställen öppnar sig djupa karst ner mot underjorden.

I karsten (sprickor i stenen), finns även där växer, lavar och små insekter.

Alvaret är stort, mycket stort, men det mesta som växer där är litet, ibland så litet att man får ligga på knä för att kunna se.  Många av växterna här är unika, andra vanligare men i miniatyrformat.

Det som på senare år börjat växa mycket och fort är enbuskar, orsakerna till det är säkert många. Tidigare betade nötdjur vid sidan av får och hästar och djurslagen äter inte samma sak och på samma sätt , förr söktes allt som var möjligt att elda, till och med komockor, på så vis försvann mycket ene och gödsel blev inte liggande. Nedfallet uppifrån luften påverkar också miljön här som på alla andra ställen.





När våren kommer vaknar Alvaret och de blommor man först tänker på är sipporna i april, som Fältsippans långa stänglar och ”håriga” blad och blommor, som solljuset silar igenom, sticker upp ur det låga landskapet. 

I maj kommer invasionen av Orkidéer – Adam och Eva, Krutbrännare m. fl.  och i deras spår alla som vill se blomningen!

De ljusblå Bergskrabborna i maj/juni lyser som små fyrar under Alvarvandringen och den intensivt gula Ölands solvändan gör precis som namnet, - den vänder sig allt eftersom solen vandrar på himmelen.  Alvaret är enda stället i världen denna blomma finns. I området finns även Gotlands solvändan och busken Gulkronill.






Torktåliga arter av Sedum som gul och vit Fetknopp finns rikligt, liksom Backtimjan vars lila färg är tongivande på många ställen och bryts ibland av tuvor av olika gräs.

Backtimjan sätter också sin prägel på honungen som kommer härifrån.







Brudbrödets långa stänglar i brunt och dess rosa knoppar växer också här och bör ha funnits här under lång tid då den är funnen i gamla järnåldersgravar.

JUNI	JULI
Fornlämningar
Torrör

Fornlämning som genom tiderna är både plundrad och utgrävd. Kan nog sägas haft flera funktioner från den tid den uppfördes, - grav, offerplats, minnesplats och kanske falsk fyr.
Nu en rund uppmurad kant, fylld med sten. Jämför med bild på fotosidan.







Vid Torrör finns också källor en som springer fram ur berget, där många vandrare druckit av det klara vattnet

En bit därifrån finns den nu så berömda guldfiskhålan, som nu sägs vara ”upptäckt”.

Den är riktigt, riktigt djup, troligen en av orsakerna till att fiskarna klarar sig och kan simma in i bergets sprickor när det är kallt.

Björnflisan





Alvarets enda runsten. Verkar  i vår tid stå undanskymd på fel plats, men då den sattes upp var det säkert  allfartsväg förbi den till västra sidan. En bit av stenen saknas däför kan man inte läsa hela texten.

I årsskrift no 6 finns floran vid Torrör antecknad, alla kärlväxter som  påträffades åren 1986-87.
I boken Sandby-Gårdby Två socknar på Öland , finns mer i text och bild om växter och fågellivet i trakten.